Nu är det Jenny som bloggar.
Okej. Wow. Var ska man börja? Köpenhamn är stort.
Staden som sådan: Vacker, stor, gamma, smått ovårdade byggnader på sina håll, megaöversvaämmad tidigare och därför har man byggt stora blå rör som går ÖVER trotoaren, typ 3-4 m upp i luften, burna av stora stålbjälkar. Ser jätteroligt ut. Inte så mycket bilar och folk som man kan förvänta sig av en stad större än Stockholm och väldigt intressant arkitektur här och där.
Gårdagen: Pirrigt, förväntansfullt och spännande. Nya upplevelser, och ett göörhärligt gäng, som tvingas ihop och tightas. Mat på Kentucky Fried Chicken, och ett überschysst vandrarhem med härlig personal och bra standard. nästan gratis alkohol. 10 shotar, 100 dkk. Sick. Det första vi blir informerade om är att vi gärna får sitta här nere och hänga och dricka öl. Happy hour mellan 20-21 - dubbelt upp på det man beställer. Jag frågade om alkoholfritt vin eller öl (öka efterfrågan vet ni) och får tillbaka att sånt dricker man inte i Danmark. Intressant. Men sängarna var sköna och nästan alla hängde tillsammans och myste nere i den stora myshörnan. En himla bra start på denna helg mitt i början av veckan.
Idag, förmiddag: Hur lyckade får man vara? Först så är frukosten helt crazy. Brieost, annanas, honungsmelon, varmt bröd. Myspys! Och alla beger sig ut (i tid!) och det visar sig att vi kan åka med en buss nästan direkt utifrån hostlet i princip nästan ända fram till första besöket (vi kunde sen använda samma linje till besök 2). Smidigt. Hur som haver, besök 1, DUF. Trevlig man, bra presentation, man får dricka alkohol i demokratiska och politiska sammanhang. Bakom oss stod det ett ölpodium (med en sån där sprutslang med öl) efter en tidigare presentation. Intressant. Klara tidigt var vi iaf, och så visade det sig att WHO (World Helath Organization)s regionalkontor för Europa låg just bredvid, så vi tänkte chansa och hälsa på. Fråga om en brochyr eller nått, om inget annat. Det var ett stort stängsel runt allt ihop, och kameror överallt. Läskigt. Men vi ringde på porttelefonen och förklarade var vi varifrån och att vi bara hade vägarna förbi, och de släppte in oss. Coolt. Väl inne, säger han (receptionisten) att han egentligen inte får släppa in folk. (Detta är ju trots allt ett högt bevakat FN:organ). Men han ringer, och vi får (som ni vet) prata med en sjukt viktig och upptagen människa, med megahög status. Och vi blir inbjudna till en konferens/boksläpp där i Mars. Hur lyckas man? Vi lyckas. Sen lunch på Jensens. Inte helt fel.
Eftermiddag: Efter några timmars besök på det väldigt anorlunda men imponerande IOGT Danmark begav sig ett trött gäng hemåt, för att sammanfatta dagen och vila lite innan middagen. Middagen kom att intas på en Thairestaurang vid namn Nakorn Thai. Där fick Aschmed, en rätt med nötter (trots att det inte var utskrivet bland innehållet på menyn). Achmed är allergisk. Den skickades in, och vi fick en ny. Som han åt. Och sen fick illamående och svullen hals av. Och gissa vad? Vi hittade nötter i den. Ett enormt krig bröt ut då vi inte ville betala. Hela thailändka släkten samlades (när alla var sammankallade var de kanske sex stycken som stod och skrek på oss?) att vi skulle betala, och att vi hade planterat(!) nötterna där. Efter en skakandes arg Linnea, och hot om polis från deras sida, betalar Joakim tillsist (dock ej Achmeds mat och dryck). Vi kan bara undra vad som känt om Björn Lanefeldt varit där.
Nu sitter vi här, utmattade (dock mätta) efter en lång och väldigt händelserik dag. Nya tag ska tas inför imorgon, då nya utmaningar väntar. Vad kan man mer säga? Sovmorgon imorgon, alkoholreklam överallt och vi har himla mycket att berätta när vi väl kommer hem.
p.s Joakim är vår Gud och han bör tillbedjas. Vad hade vi gjort utan dig kära resegüru? Du är en ovärdelig tillgång, och vi är evigt tacksamma. Åtminstone jag. Guldstjärna till dig, kära människa, guldstjärna.
Peace, Out
Staden som sådan: Vacker, stor, gamma, smått ovårdade byggnader på sina håll, megaöversvaämmad tidigare och därför har man byggt stora blå rör som går ÖVER trotoaren, typ 3-4 m upp i luften, burna av stora stålbjälkar. Ser jätteroligt ut. Inte så mycket bilar och folk som man kan förvänta sig av en stad större än Stockholm och väldigt intressant arkitektur här och där.
Gårdagen: Pirrigt, förväntansfullt och spännande. Nya upplevelser, och ett göörhärligt gäng, som tvingas ihop och tightas. Mat på Kentucky Fried Chicken, och ett überschysst vandrarhem med härlig personal och bra standard. nästan gratis alkohol. 10 shotar, 100 dkk. Sick. Det första vi blir informerade om är att vi gärna får sitta här nere och hänga och dricka öl. Happy hour mellan 20-21 - dubbelt upp på det man beställer. Jag frågade om alkoholfritt vin eller öl (öka efterfrågan vet ni) och får tillbaka att sånt dricker man inte i Danmark. Intressant. Men sängarna var sköna och nästan alla hängde tillsammans och myste nere i den stora myshörnan. En himla bra start på denna helg mitt i början av veckan.
Idag, förmiddag: Hur lyckade får man vara? Först så är frukosten helt crazy. Brieost, annanas, honungsmelon, varmt bröd. Myspys! Och alla beger sig ut (i tid!) och det visar sig att vi kan åka med en buss nästan direkt utifrån hostlet i princip nästan ända fram till första besöket (vi kunde sen använda samma linje till besök 2). Smidigt. Hur som haver, besök 1, DUF. Trevlig man, bra presentation, man får dricka alkohol i demokratiska och politiska sammanhang. Bakom oss stod det ett ölpodium (med en sån där sprutslang med öl) efter en tidigare presentation. Intressant. Klara tidigt var vi iaf, och så visade det sig att WHO (World Helath Organization)s regionalkontor för Europa låg just bredvid, så vi tänkte chansa och hälsa på. Fråga om en brochyr eller nått, om inget annat. Det var ett stort stängsel runt allt ihop, och kameror överallt. Läskigt. Men vi ringde på porttelefonen och förklarade var vi varifrån och att vi bara hade vägarna förbi, och de släppte in oss. Coolt. Väl inne, säger han (receptionisten) att han egentligen inte får släppa in folk. (Detta är ju trots allt ett högt bevakat FN:organ). Men han ringer, och vi får (som ni vet) prata med en sjukt viktig och upptagen människa, med megahög status. Och vi blir inbjudna till en konferens/boksläpp där i Mars. Hur lyckas man? Vi lyckas. Sen lunch på Jensens. Inte helt fel.
Eftermiddag: Efter några timmars besök på det väldigt anorlunda men imponerande IOGT Danmark begav sig ett trött gäng hemåt, för att sammanfatta dagen och vila lite innan middagen. Middagen kom att intas på en Thairestaurang vid namn Nakorn Thai. Där fick Aschmed, en rätt med nötter (trots att det inte var utskrivet bland innehållet på menyn). Achmed är allergisk. Den skickades in, och vi fick en ny. Som han åt. Och sen fick illamående och svullen hals av. Och gissa vad? Vi hittade nötter i den. Ett enormt krig bröt ut då vi inte ville betala. Hela thailändka släkten samlades (när alla var sammankallade var de kanske sex stycken som stod och skrek på oss?) att vi skulle betala, och att vi hade planterat(!) nötterna där. Efter en skakandes arg Linnea, och hot om polis från deras sida, betalar Joakim tillsist (dock ej Achmeds mat och dryck). Vi kan bara undra vad som känt om Björn Lanefeldt varit där.
Nu sitter vi här, utmattade (dock mätta) efter en lång och väldigt händelserik dag. Nya tag ska tas inför imorgon, då nya utmaningar väntar. Vad kan man mer säga? Sovmorgon imorgon, alkoholreklam överallt och vi har himla mycket att berätta när vi väl kommer hem.
p.s Joakim är vår Gud och han bör tillbedjas. Vad hade vi gjort utan dig kära resegüru? Du är en ovärdelig tillgång, och vi är evigt tacksamma. Åtminstone jag. Guldstjärna till dig, kära människa, guldstjärna.
Peace, Out
Kommentarer
Trackback
