Dag tvåhundrafemtionio.
Hallå åh du tomma PB-blogg.
Det känns som att det har gått alldeles för lång tid sedan
någon läste, och sedan någon skrev.
Jag sitter på ett vandrarhem i Uppsala tillsammans med
Amanda och två trevliga tjejer från Tyskland. Pontus bor lite längre
ner i korridoren och Elon är här hon med (fast bor någon annanstans.)
Amanda och två trevliga tjejer från Tyskland. Pontus bor lite längre
ner i korridoren och Elon är här hon med (fast bor någon annanstans.)
Vi är här i Uppsala för ännu en veckas praktik.
Det känns lite som att jobben aldrig tar slut inom vår ideella verksamhet.
Det är Folknykterhetens vecka som står på schemat,
En vecka full av aktiviteter överallt runt om i Sverige.
Vi anlände till den soliga staden idag, men börjar vår vecka imorgon 09.00
på kansliet med en kvinna vid namn Mona, som sägs vara väldigt trevlig.
på kansliet med en kvinna vid namn Mona, som sägs vara väldigt trevlig.
Våren har nått Uppsala och än så länge känns allting verkligen kanon.
Jag, Amanda och Pontus har vandrat runt längs stadens gator idag,
trots att alla affärer var stängda. Vi åt vår middag på Burger King
och hade kvalitétstid med varandra. Vi har ju trots allt bara 27 dagar kvar tillsammans.
Jag har nog inget mer att skriva just nu, Men tänkte att
några foton kanske känns lite roligare. Kanske.
några foton kanske känns lite roligare. Kanske.
Tack för mig.
Foton, Text, Inloggning, Besök:
Linda Jonasson, PB -12/13
Linda Jonasson, PB -12/13
Danmarksgruppen
Efter måndagen (WHO, Johan Damgaard Jensen, Christiania på kvällen) påbörjades tisdagen med studiebesök på PUK. Vi besökte även Valmuen, IOGT Danmark, och Christiania i dagsljus innan vi åt mat och åkte hem.
Vår resa känns väldigt lyckad och vi hann både med att lära oss mycket och att ha roligt! Imorgon forsätter vår utbildning på Wendelsberg. Då ska vi redovisa vår resa för Norgegruppen.
Vår resa känns väldigt lyckad och vi hann både med att lära oss mycket och att ha roligt! Imorgon forsätter vår utbildning på Wendelsberg. Då ska vi redovisa vår resa för Norgegruppen.
DAG 2: Marita-kaféen, Stortinget, Sprututbyte och borttappade plånböcker
Dagen började med uppstigning och ett mindre kuddkrig som mer kan liknas vid en terroristattack.
Efter frukosttid och "bambusrande" begav vi oss mot Maritastiftelsen. Tänkte vi i alla fall, men på grund av missförstånd tog vi en 20 minuters morgonpromenad åt fel håll. Tur att solen sken.
Vi gick sen till Marita-Kaféen som låg i centrum.
Det var mer okej, får då var det inte uppförsbacke hela vägen.
På Marita träffade vi Anders, Tommy, Bjørn-Olav och Mattias och fick vi lära oss om hur det startades, vart namnet kom ifrån, och vilken sorts verksamheter de har.
Efter en trevlig lunch hos dem, med bland annat ett sjukt roligt skämt om Svenskar gick vi till Stortinget.
På vägen upptäcktes en plånboks saknad. Så vi blev bara fyra stycken som besökte Mellbye Annbjørg.
Hon berättade lite om Stortingsbyggnaden innan vi gick till ett mötesrum för att prata om hur hennes parti driver rusmedelspoltiken, de är det enda partiet som har det som stor fråga. Mellbye är hälsorådgivare för KrF´.
Efter det sprang vi runt på stan en stund för att sedan ta oss till sprutrummen.
Detta kan ha varit det mest intressanta vi kommer besöka på resan.
Hanna som vi träffade berättade om hur allt går till och svarade på massor av våra frågor.
Hon berättade att det är bara heroin man får ta på sprutrummen. De andra drogerna är förbjudna.
Innan vi gick fick vi även lite av de material som de som tar heroin får. Kanyler och sådant. Så det kan vi visa för resten av klassen när vi kommer tillbaka.
Efter det vilade vi upp oss en stund för att sen gå ut för att äta.
På vägen tillbaka efter det upptäckte vi massa roliga delar av Oslo.
DAG 1: Tågresande, framkomst och dagens citat.
"Vi åkte faktiskt"
Efter att ha mötts på centralen vid tretiden gick vi till tåget som precis öppnade när vi kom till plattformen.
Därefter hittade vi platser i vagn fyra, och inväntade att klockan skulle bli precis 15:30, för då skulle tåget rulla.
Det gjorde det, som tur var.
Första tågetappen spenderades mestadels med sömn, musik och en del skratt.
Vi skulle byta i Kil. <--- Det ligger i Värmland.
Där spenderade vi en timme, och kollade in stället:
Vi kommer spendera två timmar där på tisdag.
Sen åkte vi från Kil till Oslo. En sträcka som mest spenderades i mörker, så vi har ingen aning om hur Norge egentligen ser ut….,
vi märkte dock att vi var i Norge när mobilerna klingade till och vi bytte operatörer.
Linda, Nina, Emelie och Elin satt i en del av tåget medan Lovisa och Pontus satt i en annan.
Pontus och Lovisa spenderade denna tid med Doctor Who och diverse spel på en Ipod.
Det andra gänget satt mest för sig själva, Emelie med dator, Nina med sin telefon och Linda och Elin satt med hörlurar mestadels av tiden. Den sista biten snackades det massa strunt om killar, idioti och annat kul!
Väl framme i Oslo har vi letat oss fram till Anker Hostel. Fått rabatt på rummet (för att Lovisa är bäst),
och nu ska gänget försöka sova.
Imorgon blir det:
Maritastiftelen/Maritakaféen
Stortinget
Sprututbyte
AA/ACA
Dagens citat:
"-Där kommer tågtanten!
-Tentakel?
-Jag hörde tomte."
" Åh, där kommer stockholmsbrudarna!"
-Snubbe vid stationen
"Jag kan inte sluta ta bort ansiktet från det där jävla ansiktet"
-Chilli
"SÄÄÄÄÄÄLLLL!"
-Lovisa och Elin
" - Är det där en lampa eller lister?
-Det är lister.
-Jaha så det är sådär de sätter upp lister.
-Ja det är ju typiskt norrmän."
"Du kan ju sova med en planka som honom istället, med en sten på för bulan…"
-Emelie
"Vad tjocka kändisarna har blivit"
-Emelie
ROLIGA NORSKA ORD:
Skrukork <--- de missade v:et där
Rullebåndet
Snabelkrull <---- ALLTID KUL
Hälsningar
//
THE NORWAY CREW
Bilder från dagen i lite konstig ordning:
Framme i Danmark!
Då var danmarkgruppen framme på hotellet i Köpenhamn!
Resan har gått bra. Bussen hit var fullsatt hela vägen till Malmö, sen var det inte så många kvar på bussen resten av vägen. Vi anlände till ett Danmark som snöade och så hittade vi till hotellet. Fyra sover i ett rum och fyra i ett annat. Vi delade upp oss enligt parfym - de som använder i ett rum och de som inte använder i det andra rummet.
Imorgon ska vi besöka WHO och ha en träff med Johan Damgaard Jensen för att prata "alkohol og samfund". Kommer bli intressant.
Nu är det dags för mat!
Over and peace out!
När vi upptäcker sydligaste delen av Norrland
Praktik kan vara något som är otroligt spännande och intressant, särskillt då man bara efter ungefär 2 månaders utbildning får se och känna verksamheten som det egentligen kan vara. Att få smak på verksamheten genom teori är kanske något vissa uppskattar. Jag själv upplever att man behöver det praktiska för att förstå helheten, få en egen känsla och smak av det som kan vara ljuvligt men även bitter.
Jag hade inte trott att jag skulle återse Norrland först när julen närmade sig, hade inte lagt in i beräkningen att jag skulle ha en niondels chans att få åka hit. Givetvis så har jag aldrig varit i Gävle så det är lite spännande att upptäcka den sydliga delen av Norrland, och jag antar att jag kan sätta lite Norrlandsstämpel på det när den uppfyller kraven med en kylig vind, senhöst och mörka eftermiddagar.
Att kliva av tåget och stöta på en nästan vilt främmande människa är alltid lika intressant inom nykterhetsrörelsen. Jag känner att jag alltid kan lita på personen trots att jag inte har någon relation till individen i allmänhet. Våran handledare, Camilla kan nog vara den mest energiska personen jag har träffat. Hen verkar full av idéer, humor och samtidigt väldigt mycket allvar. Jag beundrar henom redan trots att jag kanske spenderat någon timme med henom och jag känner att veckan kommer att bli spännande.
Det som ligger i vårat schema är en blandning av olika aktiviteter som en JUNIS-konsulent kan hitta på. Att spendera en kväll med att bygga skrotrobotar är inte det som står i mitt normala schema, eller kanske att göra olika affischer för att visa verksamheten. Jag vet då att både jag och Emelie ser fram emot denna vecka och att vi kommer att uppleva JUNIS genom en konsulents synvinkel.
Något jag även har upptäckt med Gävle är alla bockar i olika slag. Har hittat minst nio stycken. Jag tänkte visa denna fagra hockeybock eftersom det närmar sig hockeysäsong!
Till alla mina PB'are: Ha en fantastisk praktik! Det ska då jag och Emelie!
//Elin
//Elin
Sociala medier
Hej!
Efter att ha kollat lite på olika sociala medier kommer vi att försöka sätta igång att lägga ut videor, twittra och så vidare.
Detta för att så många som möjligt ska få en idé om vad man gör på våran utbildning och få läsa om de olika saker vi gör.
Vi kommer skriva om allt utbildningsrelaterat som t.ex. studiebesök, spännande föreläsningar, praktik
och annat vi upplever.
Vi ska försöka berätta för er så mycket vi bara kan om vad vi gör och hittar på.
Ni hittar oss här,
Twitter: https://twitter.com/Projektbildaren
Bambuser: http://bambuser.com/channel/Projektbildaren
Youtube: http://www.youtube.com/user/projektbildaren?feature=results_main
Facebook: länk kommer.
Och självklart bloggen förstås.
Följ oss gärna!
// Lovisa
När även toaletterna är av intresse
Ett trött och slitet Team Köpenhamn-gäng promenerade genom en solig och vårrusig stad, på väg mot sitt sista stopp under #PBpåväg. Brukarföreningen - en dansk förening för "Aktive Stoffbrugare", det vill säga människor som använder droger.
I ett schaskiskt bostadsområde, på tredje våningen i ett nästintill fallfärdigt hus, hittar vi slutligen den förening vi ska träffa. Dörren öppnas och vi möts av en kille bäst beskriven som hyper. Samtidigt som han öppnade dörren, visade han oss in, förklarade att han skulle hämta någon annan, och kom ögonblicket efter ut därifrån för att bre sina smörgåsar. Något obekvämt står vi där ett par minuter i väntan på någon som ska visa oss runt, ta emot oss. Efter en stund kommer en nästan tandlös, späd man i 40-årsåldern med den mest grova och otydliga danska dialekt jag varit med om. Under de närmaste 1,5h var den största utmaningen att begripa vad han försökte förklara.
Inledningsvis berättade han om hur föreningen fungerar, att medlemmar och aktivister kan komma dit mellan 10-15, och att aktiviteter pågår hela dagen, ofta fram till 22-23 på kvällarna. Han berättar om hur den startades, om deras ordförande, om media-uppbåd, om de 100 dkk /år medlemsavgiften ligger på. Några minuter passerar när vi ställde några frågor som han besvarade bäst han kunde, för att senare börja rundvisningen. Måhända hade han andra planer i tankarna för oss, men eftersom deras lokaler är så stora och innehåller så mycket för oss okända saker, fastnade vi i varje rum, frågade, lyssnade på honom och ytterligare en volontärs berättelser och kunskaper. Av det 50-tal personer som kommer till föreningen varje dag, och de åtskilliga frivilliga, finns en enda anställd som 4h om dagen sysslar med administration och ekonomiska frågor.
Längs en lång korridor fanns deras enorma samling av tidningar med gemensam nämnare droger, som mannen med de stela fingrarna stolt berättade om för oss. Under tiden visade Tom oss toaletterna, hur de var gjorde för att man skulle kunna injicera sina medel. Jag frågade om fixerum, och han svarade "Det finns ju egentligen inga fixerum i Danmark, men vi måste ju förhålla oss till verkligheten". Han plockar fram de påsar med kit innehållande rena sprutor de har liggande i en kartong precis bredvid, och under berättelsens gång, även andra påsar innehållande bikarbonat. Förvånat och tveksamt tog vi emot de påsar med litet vitt pulver i, tittade skeptiskt, och lade sedan ner dem i väskan.
En annan sak de visade oss var deras Opiatmusem, Nordens största samling; sprutor, verktyg, medicin, subutex etc. Imponerande samling, imponerande människor.
Mycket lärde de oss idag, och diskussionerna kring vad vi upplevt splittrade oss hela vägen till tågstationen, och mer därtill. Vi har inte sett slutet av det här.
/Joakim
Team Köpenhamn
#PBpåväg
I ett schaskiskt bostadsområde, på tredje våningen i ett nästintill fallfärdigt hus, hittar vi slutligen den förening vi ska träffa. Dörren öppnas och vi möts av en kille bäst beskriven som hyper. Samtidigt som han öppnade dörren, visade han oss in, förklarade att han skulle hämta någon annan, och kom ögonblicket efter ut därifrån för att bre sina smörgåsar. Något obekvämt står vi där ett par minuter i väntan på någon som ska visa oss runt, ta emot oss. Efter en stund kommer en nästan tandlös, späd man i 40-årsåldern med den mest grova och otydliga danska dialekt jag varit med om. Under de närmaste 1,5h var den största utmaningen att begripa vad han försökte förklara.
Inledningsvis berättade han om hur föreningen fungerar, att medlemmar och aktivister kan komma dit mellan 10-15, och att aktiviteter pågår hela dagen, ofta fram till 22-23 på kvällarna. Han berättar om hur den startades, om deras ordförande, om media-uppbåd, om de 100 dkk /år medlemsavgiften ligger på. Några minuter passerar när vi ställde några frågor som han besvarade bäst han kunde, för att senare börja rundvisningen. Måhända hade han andra planer i tankarna för oss, men eftersom deras lokaler är så stora och innehåller så mycket för oss okända saker, fastnade vi i varje rum, frågade, lyssnade på honom och ytterligare en volontärs berättelser och kunskaper. Av det 50-tal personer som kommer till föreningen varje dag, och de åtskilliga frivilliga, finns en enda anställd som 4h om dagen sysslar med administration och ekonomiska frågor.
Längs en lång korridor fanns deras enorma samling av tidningar med gemensam nämnare droger, som mannen med de stela fingrarna stolt berättade om för oss. Under tiden visade Tom oss toaletterna, hur de var gjorde för att man skulle kunna injicera sina medel. Jag frågade om fixerum, och han svarade "Det finns ju egentligen inga fixerum i Danmark, men vi måste ju förhålla oss till verkligheten". Han plockar fram de påsar med kit innehållande rena sprutor de har liggande i en kartong precis bredvid, och under berättelsens gång, även andra påsar innehållande bikarbonat. Förvånat och tveksamt tog vi emot de påsar med litet vitt pulver i, tittade skeptiskt, och lade sedan ner dem i väskan.
En annan sak de visade oss var deras Opiatmusem, Nordens största samling; sprutor, verktyg, medicin, subutex etc. Imponerande samling, imponerande människor.
Mycket lärde de oss idag, och diskussionerna kring vad vi upplevt splittrade oss hela vägen till tågstationen, och mer därtill. Vi har inte sett slutet av det här.
/Joakim
Team Köpenhamn
#PBpåväg
Nu är det Jenny som bloggar.
Okej. Wow. Var ska man börja? Köpenhamn är stort.
Staden som sådan: Vacker, stor, gamma, smått ovårdade byggnader på sina håll, megaöversvaämmad tidigare och därför har man byggt stora blå rör som går ÖVER trotoaren, typ 3-4 m upp i luften, burna av stora stålbjälkar. Ser jätteroligt ut. Inte så mycket bilar och folk som man kan förvänta sig av en stad större än Stockholm och väldigt intressant arkitektur här och där.
Gårdagen: Pirrigt, förväntansfullt och spännande. Nya upplevelser, och ett göörhärligt gäng, som tvingas ihop och tightas. Mat på Kentucky Fried Chicken, och ett überschysst vandrarhem med härlig personal och bra standard. nästan gratis alkohol. 10 shotar, 100 dkk. Sick. Det första vi blir informerade om är att vi gärna får sitta här nere och hänga och dricka öl. Happy hour mellan 20-21 - dubbelt upp på det man beställer. Jag frågade om alkoholfritt vin eller öl (öka efterfrågan vet ni) och får tillbaka att sånt dricker man inte i Danmark. Intressant. Men sängarna var sköna och nästan alla hängde tillsammans och myste nere i den stora myshörnan. En himla bra start på denna helg mitt i början av veckan.
Idag, förmiddag: Hur lyckade får man vara? Först så är frukosten helt crazy. Brieost, annanas, honungsmelon, varmt bröd. Myspys! Och alla beger sig ut (i tid!) och det visar sig att vi kan åka med en buss nästan direkt utifrån hostlet i princip nästan ända fram till första besöket (vi kunde sen använda samma linje till besök 2). Smidigt. Hur som haver, besök 1, DUF. Trevlig man, bra presentation, man får dricka alkohol i demokratiska och politiska sammanhang. Bakom oss stod det ett ölpodium (med en sån där sprutslang med öl) efter en tidigare presentation. Intressant. Klara tidigt var vi iaf, och så visade det sig att WHO (World Helath Organization)s regionalkontor för Europa låg just bredvid, så vi tänkte chansa och hälsa på. Fråga om en brochyr eller nått, om inget annat. Det var ett stort stängsel runt allt ihop, och kameror överallt. Läskigt. Men vi ringde på porttelefonen och förklarade var vi varifrån och att vi bara hade vägarna förbi, och de släppte in oss. Coolt. Väl inne, säger han (receptionisten) att han egentligen inte får släppa in folk. (Detta är ju trots allt ett högt bevakat FN:organ). Men han ringer, och vi får (som ni vet) prata med en sjukt viktig och upptagen människa, med megahög status. Och vi blir inbjudna till en konferens/boksläpp där i Mars. Hur lyckas man? Vi lyckas. Sen lunch på Jensens. Inte helt fel.
Eftermiddag: Efter några timmars besök på det väldigt anorlunda men imponerande IOGT Danmark begav sig ett trött gäng hemåt, för att sammanfatta dagen och vila lite innan middagen. Middagen kom att intas på en Thairestaurang vid namn Nakorn Thai. Där fick Aschmed, en rätt med nötter (trots att det inte var utskrivet bland innehållet på menyn). Achmed är allergisk. Den skickades in, och vi fick en ny. Som han åt. Och sen fick illamående och svullen hals av. Och gissa vad? Vi hittade nötter i den. Ett enormt krig bröt ut då vi inte ville betala. Hela thailändka släkten samlades (när alla var sammankallade var de kanske sex stycken som stod och skrek på oss?) att vi skulle betala, och att vi hade planterat(!) nötterna där. Efter en skakandes arg Linnea, och hot om polis från deras sida, betalar Joakim tillsist (dock ej Achmeds mat och dryck). Vi kan bara undra vad som känt om Björn Lanefeldt varit där.
Nu sitter vi här, utmattade (dock mätta) efter en lång och väldigt händelserik dag. Nya tag ska tas inför imorgon, då nya utmaningar väntar. Vad kan man mer säga? Sovmorgon imorgon, alkoholreklam överallt och vi har himla mycket att berätta när vi väl kommer hem.
p.s Joakim är vår Gud och han bör tillbedjas. Vad hade vi gjort utan dig kära resegüru? Du är en ovärdelig tillgång, och vi är evigt tacksamma. Åtminstone jag. Guldstjärna till dig, kära människa, guldstjärna.
Peace, Out
Staden som sådan: Vacker, stor, gamma, smått ovårdade byggnader på sina håll, megaöversvaämmad tidigare och därför har man byggt stora blå rör som går ÖVER trotoaren, typ 3-4 m upp i luften, burna av stora stålbjälkar. Ser jätteroligt ut. Inte så mycket bilar och folk som man kan förvänta sig av en stad större än Stockholm och väldigt intressant arkitektur här och där.
Gårdagen: Pirrigt, förväntansfullt och spännande. Nya upplevelser, och ett göörhärligt gäng, som tvingas ihop och tightas. Mat på Kentucky Fried Chicken, och ett überschysst vandrarhem med härlig personal och bra standard. nästan gratis alkohol. 10 shotar, 100 dkk. Sick. Det första vi blir informerade om är att vi gärna får sitta här nere och hänga och dricka öl. Happy hour mellan 20-21 - dubbelt upp på det man beställer. Jag frågade om alkoholfritt vin eller öl (öka efterfrågan vet ni) och får tillbaka att sånt dricker man inte i Danmark. Intressant. Men sängarna var sköna och nästan alla hängde tillsammans och myste nere i den stora myshörnan. En himla bra start på denna helg mitt i början av veckan.
Idag, förmiddag: Hur lyckade får man vara? Först så är frukosten helt crazy. Brieost, annanas, honungsmelon, varmt bröd. Myspys! Och alla beger sig ut (i tid!) och det visar sig att vi kan åka med en buss nästan direkt utifrån hostlet i princip nästan ända fram till första besöket (vi kunde sen använda samma linje till besök 2). Smidigt. Hur som haver, besök 1, DUF. Trevlig man, bra presentation, man får dricka alkohol i demokratiska och politiska sammanhang. Bakom oss stod det ett ölpodium (med en sån där sprutslang med öl) efter en tidigare presentation. Intressant. Klara tidigt var vi iaf, och så visade det sig att WHO (World Helath Organization)s regionalkontor för Europa låg just bredvid, så vi tänkte chansa och hälsa på. Fråga om en brochyr eller nått, om inget annat. Det var ett stort stängsel runt allt ihop, och kameror överallt. Läskigt. Men vi ringde på porttelefonen och förklarade var vi varifrån och att vi bara hade vägarna förbi, och de släppte in oss. Coolt. Väl inne, säger han (receptionisten) att han egentligen inte får släppa in folk. (Detta är ju trots allt ett högt bevakat FN:organ). Men han ringer, och vi får (som ni vet) prata med en sjukt viktig och upptagen människa, med megahög status. Och vi blir inbjudna till en konferens/boksläpp där i Mars. Hur lyckas man? Vi lyckas. Sen lunch på Jensens. Inte helt fel.
Eftermiddag: Efter några timmars besök på det väldigt anorlunda men imponerande IOGT Danmark begav sig ett trött gäng hemåt, för att sammanfatta dagen och vila lite innan middagen. Middagen kom att intas på en Thairestaurang vid namn Nakorn Thai. Där fick Aschmed, en rätt med nötter (trots att det inte var utskrivet bland innehållet på menyn). Achmed är allergisk. Den skickades in, och vi fick en ny. Som han åt. Och sen fick illamående och svullen hals av. Och gissa vad? Vi hittade nötter i den. Ett enormt krig bröt ut då vi inte ville betala. Hela thailändka släkten samlades (när alla var sammankallade var de kanske sex stycken som stod och skrek på oss?) att vi skulle betala, och att vi hade planterat(!) nötterna där. Efter en skakandes arg Linnea, och hot om polis från deras sida, betalar Joakim tillsist (dock ej Achmeds mat och dryck). Vi kan bara undra vad som känt om Björn Lanefeldt varit där.
Nu sitter vi här, utmattade (dock mätta) efter en lång och väldigt händelserik dag. Nya tag ska tas inför imorgon, då nya utmaningar väntar. Vad kan man mer säga? Sovmorgon imorgon, alkoholreklam överallt och vi har himla mycket att berätta när vi väl kommer hem.
p.s Joakim är vår Gud och han bör tillbedjas. Vad hade vi gjort utan dig kära resegüru? Du är en ovärdelig tillgång, och vi är evigt tacksamma. Åtminstone jag. Guldstjärna till dig, kära människa, guldstjärna.
Peace, Out
World Health Organisation!
Heeey!
En bild säger mer än tusen ord, har jag hört. Och det innebär väl att film förmedlar ännu mer!
Som jag upphetsat skriker i filmen gick vi efter vårt första besök, förbi WHO Regional Office for Europe, som låg precis bredvid danska motsvarigheten till LSU, DUF. Precis som alla andra FN-organ och deras byggnader är de omgärdade av stängsel, vaktsystem, grindar och diverse andra säkerhetsrutiner. Lyriska efter ett bra möte pushar vi varandra till att ringa på.
Jenny trycker på ring-knappen, och när de svarar berättar jag vant att vi kommer från Ungdomens Nykterhetsförbund och skulle gärna vilja träffa någon som kan berätta för oss om alkoholfrågor. Och till vår enorma förvåning öppnar de grindarna och ber oss komma in!
Vi tittar på varandra, och går sedan snabbt genom grindarna, och slutligen fram till receptionsingången. Innanför de stora glasdörrarna möts vi av en formellt klädd WHO-receptionist och instinktivt tittar jag ner mot mitt bröst i jakt efter min egen ID-bricka. Såklart har jag ingen sådan, och vi har inte ens bokat en tid. Snabbt förklarar vi vårt ärende ytterligare en gång, och ber artigt om ursäkt för att vi bara kommer förbi på det här viset. Den lille mannen förstår oss, tittar konstigt och förklarar hur han egentligen inte får göra såhär, men trots det ringer ett samtal.
Kort därefter kommer mannen som ska visa sig vara Lars Møller, Programme Officer for Alcohol & Illicit Drugs - den ende som jobbar med Alkohol- och drogfrågor på WHOs Regional Office for Europe. Han hälsar oss välkomna, berättar att han kunde flytta sitt sedan tidigare inbokade möte, och satte sig ner i en soffgrupp för att diskutera alkoholproblem i Europa med oss. I nästan en timme ställde vi frågor, berättade om våra erfarenheter, fick höra om Lars arbete - samt bli inbjudna till WHOs nästa konferens i samband med publikationen för en bok de släpper. Den 27 mars, yrkar Team Köpenhamn för att de Projektbildare som inte har praktik, ska besöka en WHO-konferens i Köpenhamn, tillsammans med representanter för medlemsstater, ministrar, forskare och annat intressant folk.
Mest intressant av det han berättade var hur det i Danmark inte alls är ovanligt att gymnasieskolor serverar alkohol till sina elever en vanlig fredagseftermiddag. Med bakgrund av detta, hoppades Lars att åldersgränsen för köp av alkohol kunnat höjas till 18 och därmed komma hela utanför skolan.
Ingen av oss hade hört talas om någonting liknande, och vi var nog mest chockade.
En händelserik förmiddag, med ett spontant besök på World Health Organisations Regional Office for Europe ligger nu i våra erfarenheter. I den runda vi precis körde hördes flera röster om hur imponerade de var över att han tog sig tid
BOOOOYAAAA, Team Oslo! Hur häftigt är inte det här? SLÅ DET OM NI KAN!
//Hälsar en Joakim som sedan i förmiddags flyger på rosa moln!
#PBpåväg
Team Köpenhamn
En bild säger mer än tusen ord, har jag hört. Och det innebär väl att film förmedlar ännu mer!
Som jag upphetsat skriker i filmen gick vi efter vårt första besök, förbi WHO Regional Office for Europe, som låg precis bredvid danska motsvarigheten till LSU, DUF. Precis som alla andra FN-organ och deras byggnader är de omgärdade av stängsel, vaktsystem, grindar och diverse andra säkerhetsrutiner. Lyriska efter ett bra möte pushar vi varandra till att ringa på.
Jenny trycker på ring-knappen, och när de svarar berättar jag vant att vi kommer från Ungdomens Nykterhetsförbund och skulle gärna vilja träffa någon som kan berätta för oss om alkoholfrågor. Och till vår enorma förvåning öppnar de grindarna och ber oss komma in!
Vi tittar på varandra, och går sedan snabbt genom grindarna, och slutligen fram till receptionsingången. Innanför de stora glasdörrarna möts vi av en formellt klädd WHO-receptionist och instinktivt tittar jag ner mot mitt bröst i jakt efter min egen ID-bricka. Såklart har jag ingen sådan, och vi har inte ens bokat en tid. Snabbt förklarar vi vårt ärende ytterligare en gång, och ber artigt om ursäkt för att vi bara kommer förbi på det här viset. Den lille mannen förstår oss, tittar konstigt och förklarar hur han egentligen inte får göra såhär, men trots det ringer ett samtal.
Kort därefter kommer mannen som ska visa sig vara Lars Møller, Programme Officer for Alcohol & Illicit Drugs - den ende som jobbar med Alkohol- och drogfrågor på WHOs Regional Office for Europe. Han hälsar oss välkomna, berättar att han kunde flytta sitt sedan tidigare inbokade möte, och satte sig ner i en soffgrupp för att diskutera alkoholproblem i Europa med oss. I nästan en timme ställde vi frågor, berättade om våra erfarenheter, fick höra om Lars arbete - samt bli inbjudna till WHOs nästa konferens i samband med publikationen för en bok de släpper. Den 27 mars, yrkar Team Köpenhamn för att de Projektbildare som inte har praktik, ska besöka en WHO-konferens i Köpenhamn, tillsammans med representanter för medlemsstater, ministrar, forskare och annat intressant folk.
Mest intressant av det han berättade var hur det i Danmark inte alls är ovanligt att gymnasieskolor serverar alkohol till sina elever en vanlig fredagseftermiddag. Med bakgrund av detta, hoppades Lars att åldersgränsen för köp av alkohol kunnat höjas till 18 och därmed komma hela utanför skolan.
Ingen av oss hade hört talas om någonting liknande, och vi var nog mest chockade.
En händelserik förmiddag, med ett spontant besök på World Health Organisations Regional Office for Europe ligger nu i våra erfarenheter. I den runda vi precis körde hördes flera röster om hur imponerade de var över att han tog sig tid
BOOOOYAAAA, Team Oslo! Hur häftigt är inte det här? SLÅ DET OM NI KAN!
//Hälsar en Joakim som sedan i förmiddags flyger på rosa moln!
#PBpåväg
Team Köpenhamn
Rapport från Oslo
Hejsan!
Efter ett par om och men (det första som händer Oslo gänget är att bussen är
30 min sen pga däckexplosion!) så kom vi till Oslo Sentral (konstigt språk detta!)
Vi tog oss sedan till vandrarhemmet, sen sov iallafall jag gott :)
Idag är det måndag - vi började kl 9.45 på utsökningssektionen som bedriver en verksamhet
baserad på att hjälpa narkomaner tillbaka på banan, de har arbetsuppgifter som att patrullera
runt i Oslo (vi fick hänga med på en runda - det finns massa cool gatukonst här !)
De jobbar på att skapa en relation med den som brukar, för att sedan
kunna bygga upp denna människans liv och göra det bättre.
Här i Oslo är det vanligare att se herionister än alkoholister, och något annat
vi lärde oss var att det är fler män än kvinnor som väljer att prostituerar sig för att
få ihop sitt missbruk ekonomiskt.
Hon som vi pratade med var grym, mycket intressant!
Sedan gick vi till sprututbytes stället, vi gick in samma håll som
brukarna, vilket var läskigt.
Norskan gick helt ok att förstå, och det var intressant att lära sig mer om detta då Sverige inte
har det än.
Sedan sa min kropp stopp. Så nu chillar jag mig frisk med
en bra bok på vandrarhemmet. De andra är på ett café som jobbar primärt
med att ungdomar ska hålla sig nyktra och hitta på vettigare saker (om jag nu har fattar rätt,
de andra får berätta mer sen :)
/Jessica
Överraskningar i en nära avlägsen samtid
Heej!
Team Köpenhamn checkade för någon timme sedan in på Hostel Copenhagen Downtown, 8 nyfikna ungdomar på äventyr i ett land inte alls långt hemifrån.
När vi hoppade av bussen runt 21-tiden ikväll, möttes vi av ett kyligt och mörkt Köpenhamn. Blinkande lampor, ljus och höga byggnader. Efter lite navigering, och små missöden på vägen mot Vandrarhemmet, hittade vi fram. Trötta, hungriga och redan lite smått irriterade fick vi våra rum och våra nycklar. Två rum, på helt olika platser på Vandrarhemmet, och vi delade snabbt upp oss.
Jag ska försöka beskriva mina upplevelser så detaljerat som möjligt de närmaste minutrarna.
Vi går genom den upplysta och fräscha korridoren. I bakhuvudet tänker jag att vi kanske fick mer än vad vi betalade för. Mindre pengar brukar innebära schaskigare. Framme vid vår dörr, rumsnummer 308. Jag plockar fram nycklarna, och hållet fram kortet vid kortläsaren. Äntligen skulle vi lägga av oss vår packningen, ta en runda på stan och sedan vila.
Precis När dörren går upp sänder mina näsborrar ett alarm till mitt medvetande. Någonting luktar illa. Unket. Svett, kroppsvätskor och äckel. Jag tänder lampan, och ser in i ett avlångt rum med typiska vandrarhemssängar på vänster sida. Det första jag ser är hur obäddade sängarna är. Det andra är smutsen på golvet: papper, take-awaymuggar, sura strumpor, håliga strumpebyxor, plastförpackningar. Diverse smuts överallt, helt enkelt. Mitt i rummet ligger också en extra madrass, med lakan och diverse kläder slängda på sig.
Ida ser på mig, upprepar orden "Nej, nej, nej" och vi vet inte vad vi ska ta vägen. Vad gör vi nu? Vi tittar lite närmare på sängkläderna i den övre slafen i första våningssängen och ser ett lakan... MED BLOD PÅ!
Jag kan inte längre förhålla mig till det, och börjar skratta. Skratta åt hur sjukt det här är. De andra tittar på varandra och vet inte vart de ska ta vägen. Snabbt går vi ner till receptionen för att byta rum - där kan vi minsann inte sova.
En upplevelse utöver det vanliga. Och Olof var såklart inte sen att börja spekulera i vad som hänt.
//Joakim
Team Köpenhamn
#PBpåväg
Team Köpenhamn checkade för någon timme sedan in på Hostel Copenhagen Downtown, 8 nyfikna ungdomar på äventyr i ett land inte alls långt hemifrån.
När vi hoppade av bussen runt 21-tiden ikväll, möttes vi av ett kyligt och mörkt Köpenhamn. Blinkande lampor, ljus och höga byggnader. Efter lite navigering, och små missöden på vägen mot Vandrarhemmet, hittade vi fram. Trötta, hungriga och redan lite smått irriterade fick vi våra rum och våra nycklar. Två rum, på helt olika platser på Vandrarhemmet, och vi delade snabbt upp oss.
Jag ska försöka beskriva mina upplevelser så detaljerat som möjligt de närmaste minutrarna.
Vi går genom den upplysta och fräscha korridoren. I bakhuvudet tänker jag att vi kanske fick mer än vad vi betalade för. Mindre pengar brukar innebära schaskigare. Framme vid vår dörr, rumsnummer 308. Jag plockar fram nycklarna, och hållet fram kortet vid kortläsaren. Äntligen skulle vi lägga av oss vår packningen, ta en runda på stan och sedan vila.
Precis När dörren går upp sänder mina näsborrar ett alarm till mitt medvetande. Någonting luktar illa. Unket. Svett, kroppsvätskor och äckel. Jag tänder lampan, och ser in i ett avlångt rum med typiska vandrarhemssängar på vänster sida. Det första jag ser är hur obäddade sängarna är. Det andra är smutsen på golvet: papper, take-awaymuggar, sura strumpor, håliga strumpebyxor, plastförpackningar. Diverse smuts överallt, helt enkelt. Mitt i rummet ligger också en extra madrass, med lakan och diverse kläder slängda på sig.
Ida ser på mig, upprepar orden "Nej, nej, nej" och vi vet inte vad vi ska ta vägen. Vad gör vi nu? Vi tittar lite närmare på sängkläderna i den övre slafen i första våningssängen och ser ett lakan... MED BLOD PÅ!
Jag kan inte längre förhålla mig till det, och börjar skratta. Skratta åt hur sjukt det här är. De andra tittar på varandra och vet inte vart de ska ta vägen. Snabbt går vi ner till receptionen för att byta rum - där kan vi minsann inte sova.
En upplevelse utöver det vanliga. Och Olof var såklart inte sen att börja spekulera i vad som hänt.
//Joakim
Team Köpenhamn
#PBpåväg
Mot Oslo 17:00. Eller?
Vi ska till Oslo. Tanken var att busen skulle gå från Göteborg kl 17:00. Bussen vill inte riktigt det. Vi är kvar. Summa sumarum. Vi får vänta.
Värmen, kontinenten och Syd!
Heeej!
Världen blir så underbar med solsken och blå himmel! Lyckligtvis är det precis vad som följer oss när Team Köpenhamn sakta men säkert samlar sig för avfärd.
Och det får mig att tänka på en annan sak i hela Köpenhamn-är-bättre-än-Oslo-debatten. Vi vet ju alla att sol är bättre än icke-sol. Vi vet också att ju längre söderut, desto mer sol den här tiden på året.
Slutsats: Köpenhamn blir varmare, skönare och mer exotiskt. Sen tillhör det ju kontinenten också.
Gött! PBpåväg har börjat!
/Joakim
#PBpåväg
Team Köpenhamn
OSLO-gänget på gång!
Nu börjar det dra ihop sig! Snart börjar resan och äventyret till OSLO!!!!! Så många frågor! Vad ska vi få vara med om? Kommer allting att fungera? Vem kommer gå vilse? Och vem kommer bli kvar i Oslo? Ingen som vet.
Nu är det snart bara en halvtimme tills avfärd. Vi lämnar tryggheten här på Wendelsberg och ger oss iväg ut i världen i riktining mot Oslo! Väskorna börjar bli packade och spännngen är på topp.
Snart börjar resan, äventyret och nu börjar bloggandet om det!
//Hanna
#PBpåväg
#Oslo
