Ja vi elsker dette landet!
Nu tycker jag allt att det börjar lukta lite mycket rød pølse, guf och Lego i den här bloggen. Fram för lusekofte och brunost!
Undertecknad har, som många kanske vet, ett stort intresse för språk och då gärna i kombination med musik. Allas vår Jessica, Ms Fight även kallad, har exempelvis rutit ifrån gällande min (o-)vana att lära in Disneysånger på tyska, engelska och norska i stället för att helga modersmålet och mitt ursprung. Det är en av alla konflikter som dagligen orsakas av mitt intresse. (Och ja, mitt lag hade vunnit över de andra om man hade fått skriva ord på alla språk man ville i tävlingen där vi skulle bilda ord av initialer. Vad ska jag annars med mina kunskaper till?)
Hur som helst, åter till ämnet: Musik på andra språk. Med anledning av eftermiddagens förestående bussresa till den norska huvudstaden har jag i en dryg veckas tid då och då lyssnat på sången nedan och så småningom lärt mig texten. Om jag inte vore känd för min starka självbevarelsedrift så hade det inte varit omöjligt att jag ställt mig upp vid vårt äntrande av Oslo by, skrålande nämnda visa. Nu kanske det blir så att jag nynnar på den och sedan lurar Daniel att sätta på "Mange bjuder" på repeat. Man får inte vara dum om man ska klara sig i den här världen.
Undertecknad har, som många kanske vet, ett stort intresse för språk och då gärna i kombination med musik. Allas vår Jessica, Ms Fight även kallad, har exempelvis rutit ifrån gällande min (o-)vana att lära in Disneysånger på tyska, engelska och norska i stället för att helga modersmålet och mitt ursprung. Det är en av alla konflikter som dagligen orsakas av mitt intresse. (Och ja, mitt lag hade vunnit över de andra om man hade fått skriva ord på alla språk man ville i tävlingen där vi skulle bilda ord av initialer. Vad ska jag annars med mina kunskaper till?)
Hur som helst, åter till ämnet: Musik på andra språk. Med anledning av eftermiddagens förestående bussresa till den norska huvudstaden har jag i en dryg veckas tid då och då lyssnat på sången nedan och så småningom lärt mig texten. Om jag inte vore känd för min starka självbevarelsedrift så hade det inte varit omöjligt att jag ställt mig upp vid vårt äntrande av Oslo by, skrålande nämnda visa. Nu kanske det blir så att jag nynnar på den och sedan lurar Daniel att sätta på "Mange bjuder" på repeat. Man får inte vara dum om man ska klara sig i den här världen.
Kommentarer
Trackback
